Älgens föda

Älgen är idisslare och den största av de vilda växtätarna i Sverige. Vid undersökningar av älgens maginnehåll har man hittat uppåt hundra olika växter, men den lever huvudsakligen på blad, bark och mindre kvistar från sly av lövträd som björk och rönn. Den kan också beta blåbärsris när det är ont om lövträd. På vintern lever den av barrträd och ljung. Älgens födosök kan leda till stora skador på skogsplanteringar eftersom de späda växterna är lättsmälta och på lagom nivå för att äta. Trots att älgen kan beta upp till 3 meter över markytan går det snabbare om födan är på lagom nivå. Älgen kan ibland också söka sig ut på åkrar och orsaka skador på odlingar av säd och andra grödor.

Den vuxna älgen äter nästan tio kg råmaterial per dygn. Mindre än hälften av födans vikt bryts ner och tas upp av kroppen, resten kommer ut som spillning. På sommaren kan älgen ta upp större del av födan, men på vintern gör den mer fiberrika födan att älgen måste äta mer.

Älgen är mycket noggrann med vad den äter. Är det många älgar i området kan det dock bli svårt för den att hitta tillräckligt med mat, och älgarna blir magrare och får svårare att fortplanta sig. Älgen konkurrerar om maten med andra gräsätare som rådjur och harar, men troligen äter de tre djurarterna på olika höjd och därför blir inte konkurrensen så intensiv.

Liksom kon har älgen har fyra magar- våmmen, nätmagen, bladmagen och löpmagen. När den idisslar stöter den upp maten, tuggar den en gång till för att bearbeta den, och låter därefter nästa mage fortsätta bearbetningen. Saliv och mikroorganismer blandas med födan. I bladmagen tas det mesta av vätskan upp och när maten når löpmagen är den så pass nedbruten att den sedan kan fortsätta till tarmen och passera ut som små hårda kulor.

ADD YOUR COMMENT