Älgens utveckling

Älgen tilllhör familjen hjortdjur och släktet Alces. Det äldsta fossil man funnit ur släktet Alces är två miljoner år gammalt, men efter Alces Alces som är den europeiska älgen har man inte funnit fossil som är äldre än 100000 år. Det gör den till ett ungt släkte bland de stora däggdjuren. Älgens underfamilj Capreolinae separerades utvecklingsmässigt från de andra hjortdjuren för 9 -12 miljoner år sedan. Dagens älgar levde i trakterna kring Centralasien och ökade i antal då klimatet var varmare, men minskade då det blev svalare. Under en period då det fanns en landbrygga till Nordamerika vandrade delar av älgsläktet över dit och separerades på så sätt från älgarna i Europa.

Älgen har under historien varit ett viktigt födodjur för människan och tidvis har den intensiva jakten gjort att antalet minskat kraftigt. Det finns en myt om att man kunde leta upp älgens sovträd och såga det halvt igenom. När älgen kom för att vila lutade den sig mot trådet som gick av. Älgen föll omkull och kunde inte resa sig. Man trodde nämligen inte att den hade några leder i benen.

Riktigt så lätt vara det inte att jaga älg. Den vanliga jaktmetoden var att gräva en grop där älgen brukad passera. Gropen var några meter djup och vid. I botten placerades spetsiga pålar och gropen täcktes med ris. Sedan var det bara att vänta tills älgen infann sig. Man har hittat fångstgropar för älg som är 4000 år gamla, där älgen drevs ner och spetsades på pålar. Metoden var effektiv, och på 1800-talet var älgen i princip utrotad söder om Dalälven. Tack vare jaktvårdande insatser lyckades man dock återställa stammen. När jakttrycket minskat har älgen visat stor förmåga att åerhämta sig, till skillnad från andra hjortdjur i Europa som visenten, som blivit i det närmaste utrotad. Idag listas älgen som livskraftig. Bara i Europa finns 500000 älgar.

ADD YOUR COMMENT